Howdy folks (som alla i ett gäng jag såg på flygplatsen skulle sagt. De såg ut att vara direkt hämtade ur dallas eller dance resort på Öland..!)

Resan började på på morgonen när pappa och Malin kom och hämtade mig och mamma på nordmannav. Vi packade in alla mina "små och behändiga" hockeytrunkar och min bräda och sen var vi på väg!
Efter en fika och lite köande sa jag hejdå. Var lite nervös, för första gången. Det är nog som mamma sa, att jag blivit äldre och försiktigare. Man är ju inte 20 längre!

På planet till frankfurt satt jag bredivd en jättetrevlig dans kille som skulle tillbaka til Honolulu där han jobbade. Kan tänka mig att våra packningar så rätt olika ut!
När vi kom in på flyplatsen följde han mig till min gate och lämnade mig i den kmlånga kön och fortsatte till sin egen gate.
Väl framme i kön säger mannen bakom disken på dålig engelska att jag stått i fel kö. suck. Så jag byter snällt kö för det är ju så kul att köa!
Kvinnan bakom nästa disk säger sen att jag inte kan åka in i USA utan att ändra min hemresa, för man får bara vara 90 dagar i USA utan visum. Efter att ha viftat med mitt arbetsvusims papper framför kvinnan och hennes två supervising managers låter de mig tillslut komma på planet, som den sista passageraren...

Jag hamnar mittemellan två iranska män. Den ena var trevlig och skojade med mig hela tiden. Han var amerikansk medborgare och hade med sig sin mamma och pappa på besök i USA. De såg uråldriga ut så jag väntade mig att höra att de var typ 100, men svaret blev 85. Då tänkte jag på farmor och mormor! Värsta ungdomarna!
Iaf den iranska mannen som jag glömt namnet på inbjöd mig att hälsa på honom när jag sa att jag aldrig varit i Denver. Och han gav mig också en souvenis från Iran. En liten diamantformad platta med pistagenötter vackert upplagda. Han propsade på att jag skulle ta den och jag tackarde så mycket. Sen kom jag på att det kanske inte var så smart att ta med sig nötter som jag fått av en okänd iranier som jag träffat på planet? Så när vi kom ur planet innan passkontrollen fanns det toaletter. Där smet jag in, tog ett foto på nötterna och lämnade den i en papperskorg. Känner mig lite taskig, för det var ju säkert inget med dem, men men..!



Nu gick allt smidigt, massa säkerhetskontroller och ytterligare en liten maskin man ska gå in i. De kallade den "puffer". Man skule gå in i båset och stanna tills de röda lamporna blev gröna. Under tiden man vär där inne blev man "puffad", dvs det kom lite luftpuffar som lyfte lite på byxorna, tröjan och håret. Det kittlades och jag fnissade till lite. Mannen utanför i uniform tyckte inte att det var lika kul som jag.
Fick en komplinmang för min söta strumpor med katter på av damen som kollade min väska och min skor och sen var jag p åväg till Kanada.

Detta planet som jag som en stock på hela resan. Skönt. Kom av planet och fick mitt arbetsvisum. Allt gick smidigt denna gången, inte som när Frida fastnade i immigrations customs i en timme i ett förhör om hennes liv..hehe!
Utanför stod Elisabeth (en av min mammas förra arbetskamrater) och väntade på mig och hon och hennes sambo körde mig hem. Vi stannade och köpte hamburgare och milkshakes, fick en one size Oree-shake. SJukt god men alldeles för stor. alla orkade ungefär hälften sen var det stop.



Vi satt uppe och snackade ett tag tills vi gick och la oss.
Idag sov jag till typ halv nie och gick upp och åt frukost. Sen hade Dean (elisabeths sambo) skrivit ut kartor över området så jag tog en promenad till enn närliggande mall och laddade på min mobil och kollade runt lite. Jätte stort och de hade til och med ett tomtelekland där tomten satt och man kunde bli fotad med honom! Jag tittade ett tag på de stackars livrädda barnen som blev framtvingade av mamma och mormor.



Nu ska jag ut och gå längs med floden, det skulle tydligen vara vackert där. Sen landar Kalle, Emil och Per ikväll! så imorn blir det shopping med dem inne i calgary, Ska bli kul att träffa dem igen!

/Amelie